VÅRUTSTÄLLNING 2022

En av de saker som det samtalats kring mycket under året är innebörden och värdet av en konstnärlig process. Vikten av vara närvarande och öppen för de vägar som materialet erbjuder, snarare än fixerad av det tänkta målet. Ett av mina tydligaste minnen från året som gått är när en av de studerande i KGI ringde upp mig och glädjestrålande utbrast: Jag är i process! Jag fattar äntligen vad det innebär att vara i process!

Det som hade hänt var att hon, mitt i tillverkningen av en skulptur, märkte att den börjat föreställa något annat än den hund hon från början tänkt sig. Och hon valde att följa med. Istället för att tvinga materialet till realistisk spegling av verkligheten fick det vara med och bestämma den slutgiltiga formen, vilket i det här fallet innebar en humoristisk och fantasifull grisvarg.

Att tillåta sig att vara i process, att vara närvarande i ett icke-färdigt, experimentellt tillstånd vars slutvision är grumlig eller rent utav osynligt, är inte särskilt naturligt för många av oss i dagens prestations- och resultatinriktade samhällsklimat. För våra studerande innebär det ofta en hel del kamp, som inte är smärtfri. En nästan terapeutisk situation kan uppstå, som liknar fobikerns exponering: Våga vara kvar. Våga vara öppen. Acceptera det som sker, inuti och utanför.

Rädslan att göra dåligt ifrån sig är nära sammanlänkad med rädslan att tappa greppet om sig själv, förlora sin kontur - vilket skulle kunna vara synonymt med vansinne. Att arbeta med konst och medvetet ge sig ut i det okända kräver alltså ett alldeles särskilt mod. Samtidigt ser vi, när den här utställningen äntligen öppnar, tjugofyra konstnärskap som karvats fram i helt olika riktningar, alla med sin egen specifika accent.

För att vara en digital utställning tycker jag mig urskilja ett fokus på kroppslighet och kroppslig förnimmelse. Det syns kanske särskilt i KG II. I Agnes Widboms video Sunset destabiliseras gravitationen och förhållandet mellan jorden och solen i en rytm som påminner om andetag. Josephine Cato undersöker dissociation och malplacering i relation till kroppen, sinnet och omvärlden, emedan Mia Borstrand använder sig av de kontrasterande erfarenheterna som dans och nervsmärta innebär för att skapa interaktiva installationer, skulptur och video.

I en utbrunnen majbrasa hittade Sarah Élwsköld en smält glasburk som antagit formen av en vagina. Hon tog den till sin ateljé och började göra avgjutningar av objektet, och detta blev starten på en serie verk som tycktes vilja tala om kvinnlig kroppslig erfarenhet. Den kvinnliga erfarenheten syns också i KG I, där vaginan fått symbolisera porten till en plats för skapande i Filippa Pierrous lekfulla måleri.

En skola på distans har den möjligheten att de studerande kan vara lokalt förankrade samtidigt som de är närvarande i skolans infrastruktur. Det märks kanske tydligast hos de studerande som har sin bas i norr, och vars konstnärskap är nära sammanflätat med det som händer där. Carita Paulusson och Pernilla Fagerlönn närmar sig med helt olika medel gruvornas expansion, förflyttningen av Kiruna och landskapets förändring. Det nordliga landskapet erbjuder också alternativa möjligheter för tillverkning av och installering av konst, vilket syns i till exempel Lina Johdets och Kristoffer Unga Piraks samarbete med naturen och användning av vidderna som utställningsrum.

Nyttjandet av is och snö som konstnärligt material innebär en naturlig föränderlighet hos verken, en slags inkorporerad egen process kopplad till årets cykler. Hos några studerande syns också processen som en del av slutresultatet även i mer traditionella medium, som i Melissa Johanssons intuitiva naturteckningar. Jason Andersson har valt att lämna sina psykologiskt känsliga byggnader ofärdiga och genomsynliga på pappret, och Helene Sjödins måleri blir som en boxningsring för det spontana och det kontrollerade, det berättande och det undflyende. I Kristofer Öfverbergs skulptur- och videoinstallationer används slumpen som verktyg för att levandegöra och förändra konstverket i processer som inte tar slut.

Vi lärare som arbetat med Vårutställningen 2022 är Veronica Brovall, Tanja Airaksinen, Charlotte Enström och Rebecca Digby. Det är med stolthet och glädje vi drar upp den digitala ridån och hälsar er välkomna.

Text av Rebecca Digby