I mitt arbete med realism känner jag meningsfullhet i att behålla eller till och med förstärka verkligheten. I en tid där minsta ojämnhet och “fel” redigeras bort vill jag välja att inte blunda för det som gör oss mänskliga. Jag anser att det är det som gör oss intressanta och att vi själva kan välja hur vi dömer det, åtminstone om vi försöker.

Under förra våren arbetade jag med mina tankar om kropp och skönhetsideal. Det väckte senare mitt intresse för arv och relationer. Hur mammas relation till sin kropp har påverkat min relation till min. 

Jag har i år grävt ner mig i min egen barndom och tonårstid. Genom mitt detaljrika och tidskrävande sätt att teckna, har jag kunnat umgås med mig själv som barn. Det är med vördnad och omsorg len barnhud och sköra hårstrån växer fram. Det är som att jag i framställandet av teckningarna försöker gå tillbaka i tiden, och som den nu vuxna gestalten plocka upp mig själv, hålla om och visa upp. 

Bilden “Pärlsocker” föreställer mig i treårsåldern och är baserat på ett foto från mina föräldrars gamla fotoalbum. Jag fastnade för blicken i fotot, hur jag ser ut att titta bortanför kameran, som att jag är där men samtidigt inte riktigt. Det är något jag relaterar till, att leva livet i huvudet och missa det som sker runt omkring mig. Snoret som torkat under näsan blir för mig en representation för den ofiltrerade verkligheten som präglade livet då. Ärligheten, som på många sätt långsamt putsats bort med åren, och som jag försöker återfinna genom mitt konstnärliga arbete.

e-post: rebecca.loberget@live.se

instagram: @rebecca.art.music

facebook: Rebecca Art & Music