VÅRUTSTÄLLNING 2023

Arbetet med årets utställningar har varit lite som att försöka stänga en överfull resväska med ett sprakande, sprattlande innehåll. Ett bångstyrigt virrvarr av bilder, objekt, röda trådar, konstnärliga riktningar och starka personligheter som behövt hitta ett sätt att passa i utställningens format. För vissa har det varit lättare än andra – många av årets studerande arbetar redan bekvämt i den digitala sfären. Men tydligt för i år är också att många av de konstnärskap som visas sträcker sig långt utanför det som kan presenteras med fyra verk – långt ut i det egna görandet, de personliga inre processerna, den egna vetgirigheten. Ett forskande som i mångt och mycket rört sig bort från det digitala och det publika, och ut i, exempelvis, skogen. 

Läsåret i KG II har präglats av stor frihet att utveckla det egna konstnärskapet, och många i klassen har därför gett sig in i djuplodande processer. Ett exempel på ett öppet sökande är Karin Andéns målningar, som under året kontinuerligt målats om och målats över, antagit nya uttryck. Det har funnits en dragning till att ge sig hän åt ett flöde av görande, vilket vi ser på olika sätt i t ex Matilda Kirpenstejns, Maria Ivarssons och Linn Vistes konstnärskap. I Johanna Bornsjös arbeten möter vi ett eftertänksamt utforskande av material i relation till kroppslighet och berättande. Också Annie Knutsson har fördjupat sig i berättande, bland annat i relation till film, emedan Lisa Andersson Berlin och Amanda Rasmussen vridit och vänt på hemtama material och miljöer för att hitta nya sätt att uppleva dem. Hrafn Karlsson har under året fördjupat sig i porträttet som förmedlare av queera perspektiv, och Alva Nilssons tecknande och kollage har fört henne till ämnen som kroppslighet och konsumtion. Miranda Johansson fortsatt det utforskande av relationen mellan ljus och mörker som hon påbörjade under sitt första år på skolan, den här gången med fördjupning i bland annat skuggor. Och Kristina Kuhlin har intresserat sig för bildmediets helande potential. 

Också i KG I ser vi exempel på excentriska och experimentella förhållningssätt. Felicia Udenius har utvecklat ett sätt att arbeta impulsivt med iscensättningar framför kameran, och Maja Dahlström-Horvath har sökt efter länkar mellan det analoga och det digitala. Rebecca Eriksson har använt tecknande som ett sätt att plocka isär förutfattade uppfattningar om skönhet, och Max Olsson har intresserat sig för konventioner kring skönhet i relation till landskapsmåleri. Hanna Ångman har kontinuerligt refererat folkloristik genom bland annat animation. Moa Widmark har använt skrivande som en kompass när hon orienterat sig mellan olika medier, och Marcus Wesslén har i sitt konstnärskap filtrerat sina och andras berättelser genom måleri och teckning. I Jenny Forsells måleri möter vi ett surrealistiskt skildrande av erfarenheter relaterade till kvinnokroppen. Fler nyfikna förhållningssätt till måleri hittar vi hos Sylvia Påemius, Maria Lavin, Hilda Jamili, Ester von Celsing och Maria Tyni Nilsson. Generellt i klassen har det funnits ett stort mått nyfikenhet, en tillåtande atmosfär och en törst att lära sig om måleri och skulptur, komposition och koncept, och lägga en stabil grund för att utveckla konstnärskapen i olika, alldeles egna riktningar. 

Tanja Airaksinen har arbetat med urvalet till KGI, och jag som skriver har arbetat med KGII samt som redaktör och handledare för samtliga studerandes utställningstexter. Det är med stolthet vi öppnar årets utställning.

Rebecca Digby